Det har doftat nykapat virke

I specialcellen har vi spenderat delar av dagen

Eternit dumpas i specialcell. Med en ifylld blankett i handen kör man i sann skåneanda rakt fram i rondellelen, tar vänster efter broen och följer skyltar mot specialcellen. I specialcellen, som för övrigt är belägen i den sista avkroken på tippen, måste man invänta någon från personalen som kan ta emot blanketten. När blanketten är avlämnad till personalen som sitter i bilen med upprullade rutor, plockas eternitplattorna av släpet.

Vid den sista lassen eternit kunde jag inte hålla mig längre, jag frågade personalen i bilen "vart gör ni av  den deponerade eterniten" svar; "den gräver vi ned därborta". Måste säga att det känns sådär.

Förstärkta takstolar

Det tar sig

Skomakarvillans tak börjar att ta sig. Det kapas virke som doftar gott. Väldigt härligt som ombyte till allt isoleringsmaterial som dammar omkring.

Vardagsrummet utan isoleringsmaterial

Objuden gäst

Containrarna kom på plats idag, de har fyllts till bredden och en tippning av dom har även hunnits med. Skönt är bara förnamnet på känslan som beskriver hur det känns att bli av med allt elände som har fyllt hela vardagsrummet och stora delar av gården. Det har dammat något så vansinnigt, jag vet att det ännu inte är över på långa vägar, vi vet dock vad som väntar oss och hur vi ska hantera det för att det ska gå så smidigt som möjligt. 

Vi kan återigen se vardagsrummet. Några spånskivor har lossats och den gjutna plattan har kommit fram när isolering tagits bort. Det luktar faktiskt inte lika illa som vi föreställt oss. Men med tanke på att den objudna gästen har haft kompisar som levt loppan i väggar och tak så är vi övertygade om att vi inte har gjort för mycket. 

Nu ser vi fram emot morgondagen som förhoppningsvis bjuder på mindre specialcell och damm och mera doft av nykapat virke.