Sextiofyra dagar har det gått sedan Skomakarvillan blev vår. Sextiofyra dagar av renoverande på ett eller annat sätt. Skomakarvillan gör sig påmind varje timme i vårt liv just nu. Som häromnatten när jag vaknade kallsvettig av att jag drömt att grova grå/vita strån hade ersatt min annars bruna kalufs. Som tur var var det bara en dröm. Dag som natt bearbetar vi renoveringen, mer nu än i början. Starten av byggprocessen är egentligen rätt enkelt, bara att riva ned. Skedet därefter är också ganska enkelt, börja bygga upp. När detaljerna sen ska på plats, som t.ex. något så viktigt som hur matt färg väggarna ska ha, hur tjocka fönsterbräden ska vara, det är då det blir svårt. Det är där vi är nu.
När det är som jobbigast är det lätt att låta tankarna vandra iväg. Som häromdagen då jag var ute i den fina trädgården och hittade vackra rosor och söta miniplommon. Jag längtar till att få sköta om trädgården nästa år. Vår tidigare trädgård hade en misskött gräsmatta och en häck bestående av ett par torra pinnar uppstickandes ur marken när vi flyttade in där 2007. Vi var då glada över att få skapa vår egen trädgård. Nu längtar jag efter att få gallra i en gammal vacker trädgård.
För några veckor sedan bestod längtan av att bli av med den grova strukturen på väggarna. Alla väggar är nu spacklade och strukturen är därmed väck nästan överallt. Bara i tvättstugan och rummet innan tvättstugan finns strukturväggarna kvar. Något ska vi ju ha kvar att göra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar