Ja nu har vi varit igång ett tag så det här är en liten återblick. Ladan såg ut såhär för en vecka sedan. Sned och vind men charmig, och livsfarlig, ja, den var faktiskt livsfarlig. Inte nog med att elektrikern höll sig för ögonen när han klev in i den första gången, utan väggarna har bokstavligt talat vittrat sönder och vi har varit rädda för att gå uppe på loftet.
 |
Delar av loftet, den del som är över den murade delen av huset, har en gång i tiden använts som kattpensionat. Vi har använt burarna till förvaring.
Snickarverkstaden som en gång inrymde Klagshamns skomakare, därav namnet Skomakarvillan, har använts flitigt av såväl maken som våra hantverkare till diverse småprojekt under den tiden vi bott här.
I påskas började vi med projekt Lada. Allt som vi inte visste vart det skulle förvaras när vi flyttade in i Skomakarvillan för snart två år sedan huttades in i ladan och sen har vi blundat, till i påskas. Alla pinaler, krukor, överbliven isolering, överblivet golv, takbox, skidor och alla flyttkartonger som vi sedan länge glömt att de finns släpades ut, sorterades och pinalerna hamnade antingen i en förvaringscontainer, en "kastacontainer" eller i gästrummet (nej mamma och pappa, ni kommer inte att bo i gästrummet när ni kommer om några veckor). Sedan har vi väntat, det har känts som en lång väntan, på att våra gubbar, som vi kärleksfullt kallar dem, ska komma hit och börja. Och börjat har de gjort, men det tar vi i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar